52 dagar.

Idag är det 52 dagar kvar. Det låter lite, det är mycket, men samtidigt lite. Jag har minst tre IG:n. Jag måste fixa alla rester jag har, och det är runt 10-15 saker jag har att göra, MINST. Plus att det ständigt kommer nya prov och läxor hela tiden, det är svårt att veta vad man ska prioritera först. Jag måste klara det, jag vill inte att det ska bli som det blev förra året. Jag orkar inte mer bara, jag håller på och gå in i väggen helt och hållet nu. Ni vet, så som det var för några veckor sedan? Det är svårt att bestämma sig för att klara något som känns helt omöjligt. Men jag måste tänka positivt, jag måste göra mitt bästa, jag måste, jag ska klara det! För Tunisiens skull, för min skull.


Jag saknar Sandra! :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0